QUANN S’ASPITTAIT U PUSTER
O sutt u soe, o chiuvit o nivicait
tutt i jurn s’aspittait
u pustin,
o Giuann o Beniamin.
Po quann lor duj divindavin anzien
arrivavit Francesch da Stigghien.
Chiu o men a la stessa or
s’affacciain da for
e stavin ricchij ricchij,
spirann ca quillu fiscicarell purtait bell nutizij.
Mentr chilla borz s’avvicinait
u cor, chijn di sp’ranz, abballait.
Aspettain nutizij di figghij suldet,
di zit o marit ‘mbarchet
e di famigghier da terra lor lunden
ch’ s’ putè accattè nu stozz di pen.
Quillu ‘nchiostr ierit tand prizius
li liggin e riligin commoss e curius
circann di capisc’ i segn da calligrafij…
Si rispirait ‘nda l’arij ch tutt u jurn chill’ euforij!
Dop nu bell temp ca l’avin tinut ‘ndu r’ggipett
stipain i lett’r ‘ndu tiratur du stipett,
‘nvec i cartulin vinin semp guardet
picchè ‘ndi cristaller vinin ‘ncacchiet…
com i quadr in a fe…
View original post 566 altre parole
Rispondi